Det rufsiga, det som skaver, det som inte är perfekt intresserar mig. Också det poetiska, ordlösa språket tycker jag om, det som lämnar tolkningen öppen. Ibland finns det spår av politik. Vem får del av det goda livet och varför?

I somras gjorde jag en meditationsplats. Den började i en slags vision som sedan landade i verkligheten, med material och arbete. Det blev tre meditationskuddar i betong, en av dem med ett myggnät (vi bor ju i Norrland). Jag målade dem i olika tygliknande mönster från olika decennier, 70-, 80- och 90-tal och gav dem namnet ”Meditationsplats för Norrlands inland”. Det blev både en inbjudan och påminnelse om att släppa vardagsstressen en stund och att fundera över vem som kan göra det, och i vilka tider. Kuddarna var väldigt hårda att sitta på men en person gjorde det ändå!

Nu går jag vidare. Måleriet och grafiken blir alltmer en slags tvådimensionella skulpturer och jag har också börjat arbeta i lera med ”riktig” skulptur. Mitt senaste verk är ”Pojken och blomman” i keramik och betong. Det är början på en tänkt serie om mannen, trädgården, blommorna, alla de mjuka värdena som ännu inte riktigt får ta plats i mannens värld. Jag har också en tanke om en installation som en slags fortsättning, ”Mannen och kriget”, också i lera och kanske något mer material. Som en konsekvens av att det mjuka inte får ta plats.