Meditationsplatsen kan påminna oss om att stanna upp och vila. Också om att alla inte har haft den möjligheten i alla tider. De tre betongkuddarna är målade i tidstypiska mönster från tre decennier, 70-tal, 80-tal och 90-tal.
På 70-talet tog de radikala grupperna meditationen till sitt hjärta, men det stannade vid det.
På 80-talet kom den in i ”finrummen”, de mer välbesuttna hade tid och möjlighet att meditera (och behövde lite extra skydd från störande omgivning, därav myggnätet).
På 90-talet blir det mer allmänt accepterat att vi behöver stanna upp och reflektera, och meditationen blir var mans egendom.